Jag gillar lidande. Inom rimlighetens gränser. Att knäcka ryggen är att ta i. Att hänga på ett kors är säkert också vidrigt. Att ligga under en sten i skogen på en liten matta, förbanna sig själv och sakta men säkert slita av sig huden på fingrarna ackompanjerat av sina egna primalskrik är däremot lagom lidande tycker jag.
Dessutom gillar jag att dokumentera mitt lidande. Det känns trist med för snygga filmer där folk kommer upp för lätt. Sådana filmer gör inte jag.
Här kommer en hård påskgodis i form av problemet Män som hatar crimpar på Axsjöblocken utan för Örebro. Känns svinbra att kunna bouldra tyngre igen!
Glad påsk!
Efter att ganska sent ha kommit igång med vinterträningen har jag en mer buddhistisk än kristen syn: Allt liv är lidande.
SvaraRaderaFan va klättersugen jag blev!
SvaraRaderaSkönt att se att du fortfarande levererar nätets bästa klätterfilmer. Det var ju faktiskt så vi började prata första gången, där på Nacka Kvarn för tre år sedan. vi borde förresten ses snart.
SvaraRadera