Dessa grader

Jakten har börjat.

Jag älskar att klättra. Och jag älskar att jaga grader. Träningsvärken efter träningshelgen på landet gav en sådan horribel träningsvärk att jag inte kunnat göra något förrän idag. Hade så ont i latsen att jag inte ens kunde föra upp händerna över huvudet.

Ikväll gjorde jag en 6c på jojon. 10 x 3 chins. Framsteg. En grad för varje besök. Den bekanta känslan av belöningen som pirrar i synapserna.

Signalsubstanser.

Kemi.

Eller ren jävla lycka, som det också stavas.

Har så svårt att inte jaga dessa siffror. De ger mig en sådan njutning. Det är inte så att jag inte gillar skogen, gemenskapen och upplevelserna. Tvärt om. Jag älskar det. Men kombinationen! Att få slita för något. Köra slut sig. Målen. Resan. Och triumfen. Till slut kommer den alltid. Ju längre du väntat desto bättre. Med en riktigt fin utsikt. Solnedgång och vänner. Kanske en kall pilsner.

Det är dynamit.

Men skulle jag tvunget välja? Bara slita inne hur hårt som helst, eller klättra ute men aldrig hårdare än 5a. 

Jag tycker inte valet är självklart. Tycker du?