.JPG) |
| Inte precis lagom |
Från att ha varit helt övertygad om att lägga friktionsskorna på hyllan, till att vara pepp. Ett tag planerade jag ju till och med att göra Stålfinger igen. På årsdagen av fallet. Något som bara kort efter framstod som extremt vansinne och mer som en morfindröm.
Det går upp och ner. Och jag har vant mig.
Jag har hanterat alla känslor kring fallet och klättring med extremt stor öppenhet. Från dag ett. Tillåtit mig att känna allt. Rädsla, skam, sorg, vrede och irritation. Och glädje. Glädje för att jag är jag och för att det är ett förbannat fint intresse att klättra i alla tänkbara sorters berg. Med alla tänkbara sorts människor.
Det ger mycket. Och kan ta mycket.
Idag upplever jag en afterglow från igår. Kroppen är glad. Jag är kemi och klättring påverkar kemin i min kropp. Höjden, anspänningen och belöningen efteråt frigör dopamin och andra ämnen i mig. Vissa är mer mottagliga för dessa än andra verkar det som. Och jag är tydligen klätterknarkarnas Kurt fucking Cobain.
Jag diskuterade med min fru om att eventuellt bli besatt av klättring - två kvällar i veckan i alla fall. Hon svarade:
-Ja, hur ska du annars göra, tänkte du? Jag har aldrig sett dig göra någonting utan att bli besatt. För dig skulle det ju vara som att spela fotboll utan att skjuta på mål.
Min smarta fantastiska fru. Jag kan inte göra det här utan att göra det 100 procent. Men jag kan göra det utan att ta onödiga risker.
Jag kan inte ta onödiga risker. Men jag kan bli stark. Jävligt stark.
Hmmm... jag ska gogla "onödiga risker" sen.;-) Jag räknar med att du tänkt mer än nånsin nu, och kommer att göra det som känns rätt efterhand. Det som känns rätt om ett år är kanske inte samma som känns rätt idag eller för tre veckor sen. Antagligen är huvudsaken att man inte rycks med av tillfällig lust och gör nåt som man i varje annat läge skulle betrakta som korkat. Vad man än gör här i livet som slutar med en större eller mindre katastrof, kommer man troligen att älta - men det kanske går att acceptera sånt som i alla fall inte gjorts i strid med nån slags långsiktig övertygelse. Jag ser fram emot lite klättring tillsammans, av den besatta eller tillbakalutade sorten, närsomhelst!!
SvaraRaderaSjukligt besatt eller totalt ointresserad. Finns det andra lägen? ;)
SvaraRaderaFör vissa gör det ju tydligen det. Du är dock inte inkluderad i den skaran bästa farbror...
SvaraRadera