Äntligen sten!

Efter en high five med ålstensblocket...

Idag åkte jag, Viktor och Johan till Ålsten. Dom kom upp på allt. Jag kom inte upp på något. Men jag fick känna granit under fingertopparna igen.

Fingertopparna fick också känna.

Det kändes som klätterpremiärer på vårkanten brukar kännas: lite tjockhet, lite svaghet och lite småfeghet. Och väldigt dåligt skinn såklart. Ingen speciell ångest över att få lite (verkligen lite!) uteluft under fötterna. Inga läskiga flashbacks. Ingen panisk rädsla.

Skönt. Men formen skvallrar om att det är långt kvar. Jävligt långt.

Tillbaka till gymmet.  I väntan på reppremiären, det verkligt stora testet.